Trummor: Hemmabyggen av Kellerstommar med Yamahabeslag. 8*8", 10*10", 12*12", 14*14" pukor (sällan mer än en eller två, 10+14 eller 12+14). 20*20" och 20*8" bastrummor (nej, jag använder inte dubbla kaggar, inte ens ett dubbeltramp, utan spelar 8-tummaren i jazzigare sammanhang och när det är trångt på scen eller i bilen). Sonor 14*5" COB virvel, typ 60-tal med sejarmekaniken bytt mot en Nickel. Hemmabyggd 14*6", körsbär i stavar, Yamahadelar. Hemmabyggd 14*8", Kellerstomme i lönn, övrigt Yamaha. 13*3" av okänt ursprung, 50-tal kanske?
Cymbaler: 15" A Zildjian thin hihat, 14" A Zildjian flat bottom hihat, 14" Zildjian top med Zanki heavy bottom. 24" Istanbul Agop signature ride, 22" K Zildjian Custom ride, 20" Istanbul (pre-split, green label) thin ride. 17" Istanbul Mehmet crash, 16" K Zildjian dark crash, 16" Istanbul Agop Ottoman crash.
Skinn: Remo, Evans eller Aquarian, beroende på humör och vad som råkar vara billigt i musikaffären. Aquarian American Vintage på de äldre virvlarna (eftersom tum-mått inte riktigt passar), något enkellagers vitt på de andra. Dubbellagers vitt på pukorna. Pinstripe, Superkick eller Powerstroke på bastrummorna.
Stockar: Vic Firth Bolero, Vic Firth Sweet Ride, Regal Tip vispar, Vincent plastrods fastsatta i Regal Tip trähandtag.
Stativ: Yamaha. Premier flat-base till jazzkitet.
Notera att nästan allt är gammalt, slitet och köpt begagnat. Med undantag av någon enstaka cymbal är det verkligen inga märkvärdiga grejer. I sina bästa stunder (och med en duktig ljudtekniker) kan de ändå låta väldigt inspirerande. Och när de inte gör det, beror det uteslutande på mitt bristande handlag.
Progress on the Block Protocol
1 år sedan
