fredag 27 november 2009

Grotesk Public Service

Jag ber härmed att få instämma i hyllningskören:
Tack!
Tack alla licensbetalare som gör det möjligt att i rikstäckande, marknätsdistribuerad TV på bästa sändningstid se ett program om ett serifflöst typsnitt. En hel timme Helvetica. Underbart!

(Nej, jag är inte ironisk. Om nu någon skulle få för sig att tro det. Repris i Kunskapskanalen lördag 23.00.)

torsdag 19 november 2009

Stilla natt

Julsångssäsongen har börjat. Ägnade morgonen åt att samla ihop mapparna från tidigare år, eftermiddagen åt att lyssna in "nya" låtar (skrivs det egentligen några sådana?) och kvällen är vikt åt ett komprep. Decemberhelgerna började bokas i juli.

Men jag klagar inte – i mitt lilla kontorsrum/labb lyser juleljusen upp tillvaron året om. Detta uppskattas inte riktigt av nattvakten, som därför släcker dem. Varvid jag tänder dem. Nattvakten släcker. Jag tejpar ihop strömbrytaren. Nattvakten drar ur sladden. Jag sätter i den. Nattvakten drar ur den. Jag tejpar fast den. Nattvakten skruvar ur lamporna. Jag skruvar i dem... En bitter kamp i tio månader. Men så här års är allt förlåtet. Frid på jorden.



Golden slumbers

DN recenserade i går Steve Dobrogosz skiva med Beatles-tolkningar, Golden Slumbers. Till min stora glädje upptäckte jag att den finns för nedladdning via Emusic och somnade gott med den i lurarna.

Efter bara en – sömnig – genomlyssning är jag nog inte mogen att instämma i DNs femma, men den kanske kommer. Steve använder ofta en gospelinspirerad frasering och en dynamik som totalt golvat mig de gånger jag hört honom live. Från en knappt hörbar diskant, som får publiken att sitta på helspänn, till näsblodsframkallande oktavbas-riff inom två taktstreck. Här tycker jag svänget ibland blir lidande i några väl såsiga tempon, men gör dig själv en tjänst och lyssna på Across the Universe. Allt är förlåtet.

lördag 14 november 2009

Grå-berra

Äntligen har jag kommit på hur bloggandet ska göra mig rik och berömd. Mode.

Det kan säkert förvåna en och annan som känner mig. Eller vem som helst som någon gång utsatts för min föga inspirerande uppenbarelse. Men det finns tydligen någonting i mina gener eller i min miljö som låter mig med yttersta precision, plagg för plagg, förutse kommande trender.Trots att välja kläder för mig betyder att ta på sig det som råkat hamna överst i torktumlaren.

Även min garderob blir full ibland. Med tanke på hur sällan jag köper nya kläder är detta inte något stort problem, men det händer i varje fall att lite bottenskrap åker till tippen. Inte sällan ackompanjerat av nostalgiska suckar och men-de-är-ju-nästan-hela- eller det-är-ju-bara-fem-år-sedan-jag-använde-dem-utrop.

Därefter händer det. Ofelbart. Jag gjorde mig av med en nästan oanvänd, svart Adidas träningsjacka veckan innan den blev sååå pimp. Jag slängde min UCLA-hood – het, het, het. Jag kastade min Fruit-of-the-Loom-t-shirt. Ja, ni fattar. Nu senast rensade vi bland vinterkläderna och jag offrade min underbart knallröda skidoverall med lila manchester-detaljer. Och vad är det som gäller i Åre i år? Jo, manchester, sparkdräkt och skrikiga 80-talsfärger.

Jag misstänker att Vouge flyttat sin centralredaktion till sortergården i Bankeryd så att de kan paparazzi-lurpassa på mina papperskassar.

fredag 13 november 2009

Fritt fall

Lars G Josefsson har skrivit på ett avtal där Vattenfall tar det fulla ekonomiska ansvaret vid en kärnkraftsolycka i Tyskland. Stor upprördhet.

Personligen undrar jag varför de inte tar samma ansvar i Sverige?

För antingen är kärnkraften så säker som man säger och då är det inga problem att sätta ett företag i pant. Eller så är den inte det.

måndag 9 november 2009

De rätta frågorna 2

De senaste tiden har det så kallade etablissemanget sprungit benen av sig för att försöka hitta faktafel i den debattartikel som Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, fick publicerad i Aftonbladet. Stämmer siffrorna? Är källorna trovärdiga? Kan förutsägelserna vara rimliga? Många spaltmeter blev det.

Av ungefär samma anledning gick jag in på Sverigedemokraternas hemsida. För att dra lite med fingret på listerna, blåsa i hörnen, lyfta på mattorna. Någon smutsig rasistisk detalj måste väl partiet ha missat när städkvasten gick inför förra riksdagsvalet? Och jag måste säga att jag blev förvånad.

De Nya Sverigedemokraterna är minsann inget rasistiskt parti. På sajten Stoppa Rasismen driver man kampanj för upplysning om rasism; förklarar vad främlingsfientlighet, integration och xenofobi handlar om. I partiprogrammet står det att "Kulturella skillnader beroende av rastillhörighet är försvinnande små och påverkar inte Sverigedemokraternas analysgrunder". Ras hade naturligtvis varit ett alldeles för enkelt sätt att sortera ut vilka som är välkomna i folkhemmet.

Nej, istället vill SD nu utgå från, om möjligt, ännu godtyckligare begrepp: "etnisk och kulturell likhet", "den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i", "svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk". Dokumenten och artiklarna på hemsidan är så svepande i sina generaliseringar och så fulla av försåtliga bisatser att de inte går att dissekera utan att spela SD i händerna. De människor som formulerat dessa bryr sig troligtvis inte om enstaka faktafel, lika lite som de fem procent av väljarna som just nu kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna.

I stället för att peta i detaljerna borde någon fråga Jimmie Åkesson vilket Sverige han vill bygga, om han får? Någon borde fråga om Sverige verkligen vill det?

Antar att det borde vara jag.

torsdag 5 november 2009

Skymning

På tal om att tro på något och att älska det man gör, så dog Carina Byström i måndags. Jag borde skämmas som fortsätter att gnälla över småsaker efter att ha mött henne.

Livet är uppenbarligen inte rättvist.

söndag 1 november 2009

Morgonluft

Antar att jag blivit något slags Ljungblahd-junkie, för i kväll satt jag där, igen, och gapade. Samuel Ljungblahd tillsammans med Per-Erik Hallin. Jag skriver det igen: Per-Erik Hallin.

Så enkelt är det. Det finns inget som går upp emot någon som kan sitt hantverk, som tror på något och som älskar det han gör.

Som Per-Erik Hallin.