måndag 12 oktober 2009

42 och den yttersta frågan om livet, universum och allting

Så går min femtontusensjuhundrasjätte dag mot sitt slut. En ganska vanlig, underbar dag.

Den börjar med att J vill ha hjälp till toa. Efter lite famlande i mörkret somnar vi snabbt om. Han trygg mellan mamma och pappa, jag stilla i insikten att ögonblicket kanske inte återkommer så många gånger. J börjat bli stor. Nästa gång vi vaknar är när klockradion tystnar, men alla hinner iväg i tid. Lämnar bilen på verkstad eftersom avgassystemet läcker lite. Stämplar in. Dagens arbete består till stor del av möten: planering av veckan med en grupp programmerare, genomgång av kraven i en offert, videokonferens med några kollegor i Wien, beskrivning av olika lösningar på ett hårdvaruproblem. E messar från något tråkigt sammanträde och vi kommer överens om att vi borde åka till Kanarieöarna i stället. Verkstan ringer och säger att det kostar tolvtusen spänn att fixa bilen. Inga Kanarieöar, alltså. Hämtar J på fritids. Ovanligt mycket folk där. Som pysslar, går tipspromenad, fikar och stolt tittar på barnens alster. Vi har glömt drop-in och kommit ganska precis tio minuter för sent. Fixar käk och hänger tvätt simultant. Felix potatisbullar, 40 grader kulört och några lövbiffrester, fynd från frysen. Kollar mejl och svarar i telefon. Får en spelning med någon jag inte vet vem det är och skriver in den i familjealmanackan. Krockar bara lite. Jag måste bli bättre på att minnas namn. Dricker kaffe, tjatar om läxor och böjer till en innebandyklubba så att den får maximal lagstadgad hook. Kvällsbön med J. Somnar. Säger godnatt till L, liksom i förbigående. Somnar tillsammans med E framför nyheterna. Vaknar och säger godnatt till henne för att ägna en timme åt lite jobb.

I morgon är det dag nummer 15707, första dagen på mitt fyrtiotredje år.