onsdag 14 juli 2010

Aquarius

Ännu en dag i vattenpumpens tecken.

En del investerar i fonder, andra ägnar sig åt välgörenhet. Någon spenderar samtidigt som vissa knappt får pengarna att räcka. Personligen köper jag slang och gräver ner i ett hål i jorden.

Dagens törstsläckare: Bobby McFerrin – Don't worry, be happy.

tisdag 13 juli 2010

Solo

Framåt kvällen mojnar vinden och bara mina varsamma omfamningar krusar det varma vattnet. Vänder mig på rygg några simtag ut, natten fortfarande för ljus för stjärnorna. Någonstans, den vackraste steelguitar jag någonsin hört.

Per Texas Johansson – Miljarder stjärnor (Johan Lindström på pedal steel).

söndag 11 juli 2010

Backventil

Det som i historiens ljus antagligen kommer att betecknas som årets, kanske decenniets, varmaste dag tillbringade jag liggande på det stampade jordgolvet i källarmörkret hos vår hydrofor. Med en rörtång i varje hand ömsom fysiskt fostrade, ömsom attackerade jag den trilskande vattenpumpen, som på ett synbart slumpmässigt sätt sprinklade tillbaka på mig.

Söndagens pissing contest: Gene Krupa och Buddy Rich – The drum battle.

lördag 10 juli 2010

Prestige

En av många bra saker med vår lilla sommarstuga är den korg av flätad rotting, sprängfylld med gamla tidskrifter, som väntar på att tömmas. Sorteras. Eller läsas.

I dag ägnade jag några lata eftermiddagstimmar åt en gammal Sound on Sound, innehållande bland annat en intervju där Donald Fagen förklarar hur Steely Dans ljudideal bottnar i teknikern Rudy Van Gelders jazz-inspelningar för Prestige.

Lördagens delikatess: Thelonious Monk – Bemsha Swing.

torsdag 8 juli 2010

onsdag 7 juli 2010

Jättelive

Onsdagens småvarma: Gentle Giant – Free hand.

tisdag 6 juli 2010

Tabberas i Androiden

Förr i tiden, ja alltså för en fem-tio år sedan eller så, köpte jag en skiva och spelade den tills jag kände den utan och innan. En resa, i den analoga tidsåldern, innebar sällskap av en kassett med två plattor och autoreverse. Då, i forntiden, visste alla att riktigt bra musik krävde många genomlyssningar för att komma till sin rätt. Det var länge sedan, som sagt, men plockar jag i dag fram någon gammal CD eller LP finns fortfarande både detaljerna och dramaturgin, låtordningen, kvar i bakhuvudet.

Egentligen borde jag skriva om det som går förlorat nu när det är så lätt att ladda ner lösryckta låtar, fylla minnet med tiotusentals mp3 och klicka sig vidare så fort något inte omedelbart faller i smaken. Jag borde säga upp mitt emusic-abonnemang och bestämma mig för att lyssna – verkligen lyssna – på två hela album varje månad. Inte mer. En C90-diet.

Men istället installerar jag Spotify i mobilen. Och det är alldeles för lätt och roligt för att avstå – att kolla upp någon man läst om eller slumpmässigt snubbla över något bra man aldrig ens skulle plockat upp ur en reaback. Semesterfrossa. Till hösten ska jag åter överväga musikalisk asketism.

Tisdagens vickning: Timo Räisänen – You shook me all night long.