I Wien på tjänsteresa över dagen (ingen svininfluensa den här gången). Ett annat land, en annan stad, ett annat kontor. Samma ändlösa korridorer. Samma eviga vy av hålslagare och häftapparater på parad.
Kan jag kalla bloggen Skrivarna? Ger det inte ett pompöst intryck, undertecknat majestätis pluralis?
I själva verket är jag ju bara en medelålders, otränad, gymnasiekompetent, lyckligt gift pappa och programmerare.
För länge sedan trodde jag att jag skulle spela trummor när jag blev stor. Det gör jag – på fritiden. På vardagarna får jag betalt för mina perfekt placerade krullparenteser.
