Så förunderligt är det på denna jord att den dag, den timme, när min blogg existerat i exakt ett år befinner jag mig i det blixtrande kraftfält, blomstrande ordäng, svallande synonymhav som är Björn Ranelid. Jag, som knappt kommer ihåg hur man skriver på svenska, samt en kamrat som är svensklärare och, till skillnad från mig, faktiskt bokläsare i allmänhet och Ranelidläsare i synnerhet. Och väldigt många damer där medelålderns grånad sedan en tid övergått i en blåare nyans. I såväl frisyr som politik, framgick av samtalen kring caféborden.
Naturligtvis infriar Ranelid alla förväntningar, utmanar jantelagen, kategoriserar kollegor, utmanar, flörtar, charmar. Uppknäppt. Inte vet jag om han kan skriva böcker, men han levererar en timmes väl repeterad medvetandeström maskerad till improvisation. Jazz.
Progress on the Block Protocol
1 år sedan