Som vanligt vaknade jag tio minuter innan klockan ringde i morse. Konstigt hur kroppen funkar. Eller inte funkar – beroende på hur man ser på saken – eftersom alarmet var satt på halv fyra. Taxin väntade. Ännu en dag fylld av sammanträden, korridorssnack, powerpointpresentationer, blädderblock, starkt kaffe och bubbelvatten. Därefter ut i taxin och flyg hem lagom till midnatt.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag varit i Wien nu, utan att egentligen se något mer av staden än flygterminalen och de vitmålade väggarna inne på företagets huvudkontor. Det brukar vara trevligt och nyttigt, projekten går snabbare framåt, men efteråt undrar man ibland om det där dygnet bara försvann i en dröm. Konstigt jobb man har.
Gäsp. I morgon ringer klockan vid sju som vanligt, tack och lov.
Welcome, Prashanth!
5 år sedan
