Dagens utmaning var en skivinspelning med persisk musik. Som inhoppare på slagverk kände jag mig tvungen att läsa på lite, en mångtusenårig musiktradition lattjar man inte med hur som helst. Tyvärr var det betydligt lättare att fiska fram kufiska sufiska rytmer från nätet än att låta autentisk och svängig. Och uthållig. Utan muskelminne som spelar på autopilot håller det inte i mer än en minut eller två.
Så var det instrumentet. Någon doumbek eller darbuka äger jag inte, valet stod mellan tablas eller congas. Hundra- eller tusentals mil fel, åt olika håll. Jag fegade ur och valde västerut – tumbao, det enda congakomp som fastnade på gymnasiet. Fast nu vet ju alla som gått på gymnasiet och letat noter på tombek-sajter att betoningen i dessa rytmer inte är särskilt kompatibel. Om man inte förskjuter ettan lite och börjar spela på tvåan, förstås.
Nåväl, jag tog mig igenom, om än med ömmande fingrar i kulturskymningen. I morgon kompar jag i pingstkyrkan och på måndag blir det jazz. Undrar vilka gudar jag kommer att häda då?
Welcome, Prashanth!
5 år sedan
