Det var en närmast religiös upplevelse att åka till jobbet i morse. Min sopiga mobilkamera kan naturligtvis inte förmedla känslan – frostnupna ängar och explosionen av ljus efter den mörkaste november i mannaminne.
Och, som soundtrack till detta, Ekonyheten om sjunkande livbojar. En lömsk läcka, dold bakom påklistrade etiketter och den hårda, blanka plasten som inte hjälper när innanmätet skrumpnar ihop. Frälsarkransen drar den olycklige med sig ner i djupet.
På något sätt har mina misstag och buggiga kod inte samma poetiska kvaliteter.
