Grå-berra

Äntligen har jag kommit på hur bloggandet ska göra mig rik och berömd. Mode.

Det kan säkert förvåna en och annan som känner mig. Eller vem som helst som någon gång utsatts för min föga inspirerande uppenbarelse. Men det finns tydligen någonting i mina gener eller i min miljö som låter mig med yttersta precision, plagg för plagg, förutse kommande trender.Trots att välja kläder för mig betyder att ta på sig det som råkat hamna överst i torktumlaren.

Även min garderob blir full ibland. Med tanke på hur sällan jag köper nya kläder är detta inte något stort problem, men det händer i varje fall att lite bottenskrap åker till tippen. Inte sällan ackompanjerat av nostalgiska suckar och men-de-är-ju-nästan-hela- eller det-är-ju-bara-fem-år-sedan-jag-använde-dem-utrop.

Därefter händer det. Ofelbart. Jag gjorde mig av med en nästan oanvänd, svart Adidas träningsjacka veckan innan den blev sååå pimp. Jag slängde min UCLA-hood – het, het, het. Jag kastade min Fruit-of-the-Loom-t-shirt. Ja, ni fattar. Nu senast rensade vi bland vinterkläderna och jag offrade min underbart knallröda skidoverall med lila manchester-detaljer. Och vad är det som gäller i Åre i år? Jo, manchester, sparkdräkt och skrikiga 80-talsfärger.

Jag misstänker att Vouge flyttat sin centralredaktion till sortergården i Bankeryd så att de kan paparazzi-lurpassa på mina papperskassar.