Tabberas i Androiden

Förr i tiden, ja alltså för en fem-tio år sedan eller så, köpte jag en skiva och spelade den tills jag kände den utan och innan. En resa, i den analoga tidsåldern, innebar sällskap av en kassett med två plattor och autoreverse. Då, i forntiden, visste alla att riktigt bra musik krävde många genomlyssningar för att komma till sin rätt. Det var länge sedan, som sagt, men plockar jag i dag fram någon gammal CD eller LP finns fortfarande både detaljerna och dramaturgin, låtordningen, kvar i bakhuvudet.

Egentligen borde jag skriva om det som går förlorat nu när det är så lätt att ladda ner lösryckta låtar, fylla minnet med tiotusentals mp3 och klicka sig vidare så fort något inte omedelbart faller i smaken. Jag borde säga upp mitt emusic-abonnemang och bestämma mig för att lyssna – verkligen lyssna – på två hela album varje månad. Inte mer. En C90-diet.

Men istället installerar jag Spotify i mobilen. Och det är alldeles för lätt och roligt för att avstå – att kolla upp någon man läst om eller slumpmässigt snubbla över något bra man aldrig ens skulle plockat upp ur en reaback. Semesterfrossa. Till hösten ska jag åter överväga musikalisk asketism.

Tisdagens vickning: Timo Räisänen – You shook me all night long.